When life gets in the way


Jag måste ändå säga att jag är imponerad över att ni stannat kvar. Att ni liksom inte stuckit kniven i ryggen på mig och vandrat skrattande därifrån. (Oj, nu blev det kanske lite för mycket, hehe..)
Anyway. Jag antar att vissa av er kanske vill ha någon form av förklaring till varför jag inte, öh, skrivit och ja, verkat allmänt levande. Jo, det är såhär förstår ni - att jag lever ett jävligt skumt liv. Alltså. Visst. Alla lever väl ett konstigt liv, men skillnaden är väl att jag inte riktigt kan hantera mitt. Ne, inte det minsta..

Det är som en berg-och-dalbana värre än Insane (på Gröna Lund, för den ovetande) och jag är en sådan som himla lätt blir illamående av sådant. Teoretiskt åtminstone. För att försöka reda ut ett och annat så har jag därför tagit på mig (det egentligen riktigt jävliga) uppdraget att skriva en självbiografi som Projektarbete i skolan. Grattis till mig.

I övrigt så kan man väl säga såhär; Jag har läst hundra sidor i en bok. På två dagar. Det är sådant som inte händer mig. Ja, jag är mentalt rubbad. Hah. Nu överdrev jag inte ens - making progress!

Jag kanske ska sluta svamla.... Lyssnar på Erik Hassle's album. Gör det ni med. Det hjälper mot allt det svarta. Och just det ja, innan jag ändrar åsikt - Zlatan är fan helt ofattbart äckligt sjukt galen. Nu ska jag äta en kokos-sak och spela lite mahjong. På återseende.

♥ Elin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0